I tystnad vid datorn sonetten driver,
det kämpas troget men inget fångat.
I lampans ljus sonetten åter slocknat.
Nu närmast önskas att orden själv skriver.
Kaffe och ångest skapar ord. Ett mönster,
som gör dagen aldrig så ordrik.
En tavla som målar tystad dramatik.
Om denna hjärna trots allt här nu förnöjer.
Vad vet jag om skrivandets stora trädgård?
De blommor däri lysa med trogen fasad.
Men på papperet mitt fanns ej hjältedåd.
Här finnes enbart kaos utan källkod,
försiktigt närmar mig ovanlig fristad.
I slutet hoppas vi på färdigt stordåd.